Och så kom antagningsbeskedet. Fast jag visste ju redan vad det skulle säga. "Antagen" lyser i illgröna bokstäver ovanför de två boxarna för JA och NEJ. Så vad ska jag svara?

 

För när jag ser alla mina vänner på sociala medier börja hoppa upp och ner över sina antagningar och börja planera starten av deras nya liv som studenter, känner jag hur jag rycks med. Jag ler och tänker tillbaka på Lund, på nationerna, på Universitetsbiblioteket, på vännerna, på mitt fina rum i korridoren med de fina grannarna. Men jag får inte glömma bort varför jag börjat tänka på att ta en paus från första början, och varför jag vet att den är så viktig. 

 

Och jag vet också att det här programmet finns kvar. Och jag vet att jag kommer in. Det livet finns kvar, och väntar på mig att börja leva det när jag är redo.

 

Tills dess, låter jag äventyret ta mig dit det är på väg. Destinationen återstår att avslöjas.